Känner mig hemskt trött idag. Tröttheten kom samtidigt som jobbet slutade. Dagen har varit mer händelserik än andra dagar. Fick höra "va glad du ser ut" från Emma på jobbet. "Tack" sa jag och log tillbaks mot henne. Ofta  får jag depression som kommer och går... Det är stämningen på jobbet som gör ens dag så tung att bära. Det är inte det fysiska jobbet som gör det tungt, det är det psykiska doften av blickar som borrar genom mig av en vis person varje dag. Kommer inte säga hans namn men han är verkligen jobbig. Och det är inte bara jag som känner mig uttsatt. Ofta får jag höra hans klagomål som som strömar mot mig. Tänk själva hur jobbigt det är att försöka göra sitt bästa, i alla fall ett bra jobb men det enda man får höra är negativa ord. Vad gör jag för fel? Det är vad jag tänker ofta tyst i min hjärna. Nej, det klart att jag gör knappast några fel... det är männskligt att göra fel. Men av någon anledning göra jag massa fel. Jag är absolut inte slö person av mig. Jag tycker själv att jag är kreativ och idérik. Dessa ord får jag aldrig sägas från han.



Bilder från mitt jobb. Bild1: Lager Bild2: Service Bild3: Lager Bild4: Lager Bild5: Min trevliga kompis Adde

 Men idag var en lite annorlunda dag, för han. Han, alltså killen som är jobbig mot mig fick höra sanningen om han. Han började bli löjlig igen, det räckte för mig. Jag sa som att inget hade hänt vad jag tyckte och kände om han. Han ville inte lyssna på mig så klart, han ville inte sanningen helt enkelt. Han kom med bra bortförklaringar och kom alltför närmare mig. Jag sträckte ut mig och spottade in ärliga ord i hans ögon. Fick höra ord som "du ska göra som jag säger", "jag har mer kunskap än du". Det sista jag hörde han sähga var "jag skiter i vad du säger". " Jag skiter i dig, och det har jag gjort ett bra tag nu" fick han höra i svaret från mig. Sen gick han med lite mindre kaxig attityd. Får se hur det går imorgon. Kram på er.