Studerna går helt utvärkt så här långt. I fredags hade vi klassfest men min nya klass VKV4 och föra lite äldre klassen VKV3. Alla kunde inte komma som var lite halvtråkigt. Men shit va kul det var. Gillar folk på mediability väldigt mycket. Så här långt än, hehe. Idag har vi haft första lektion i grafisk produktion, tiden gick väldigt fort må jag säga. Imorgon och på onsdag är man hemma och pluggar!

I fredags var det julbord med jobbet. Åkte från jobbet ungefär kl. 15.40. Första stoppet var vid Romme Alpin i Borlänge. Planer var att åka upp till Romme stugan med bandvagnar. Dom lät väldigt mycket och var inte alls bekväma. Men det var en upplevelse. Det fanns helt fantastisk mat på julbordet. Allt man kan önska sig. Vio fick en snabbs och två öl till maten och en whisky till efterrätten. Jag stod över snabbsen och whiskyn. På grund av stora mängd mat jag fick i mig. Var nära till en explosion. Vid 20.00 var det dags att åka ner igen med bandvagnen. Denna gång gick det betydligt fortare.




Igen nere på parkeringen såg vi att dörren till bussen stod öppen. Det hade blivit något fel på hydrauliken så det var svinkallt inne. Det var inte det enda problemet. Vatten började rinna i bussköket, så hela gången vart dyngblött av vatten och som det var inte allt. Bussen hade fastnat i snön så det tog ett tag tills bussen fick grepp på istäckta vägen. Fulla och glada kom vi fram till bowlingen. Nu började det riktigt roliga. Här serverades ytterligare öl och cider. Och dom flesta vart dyngfulla. Kul var det. Jag hade rätt stora problem att sikta rakt och fick bara en strike tyvärr. På hemvägen satt jag med Adde och Johnny. Plötsligt så spydde Johhny i en halvfull glas med drink. Det var en kul kväll som jag ska komma ihåg länge. För att se alla bilder från kvällen. Sök på min bilddagboken. Jag heter Misterloud där och glöm inte att kolla på den 5:e december 2008.

 Igår fick jag efterlängdade brevet. Jag klarade det! Hela jag skakade när jag öppnade brevet för att se på resultatet. Jag kände inget i första stunden, kändes som tiden stod stilla. Jag hade förberedd mig på ett nej, men där stod, du är välkommen till oss de n19:e januari. Helt underbart. Idag sa jag upp mig på jobbet. Jag hade velatt säga upp mig under väldigt lång tid men situation lät inte göra det. Men nu sa jag upp mig och det var inte direkt det lättaste jag har gjort. Fick faktiskt rätt tungt om hjärtat. Trodde aldrig att jag hade fäst mig så mycket över min jobbplats, jag är där mer än hemma, det känns så! Nu ser jag slutet på det hela, en ny kapitel i mitt liv ska börja snart.

På lunchen satt jag med tre andra killar och pratade om jobb och skolan. En studerade och andra två jobbade som brevbärare. Efter lunchen satte den stora arbetet igång. Men före det återstod en sista individuell test. Först fick man en papper med olika personliga frågor, efteråt fick man räkna ihop poäng på svaren och placera antalet på en skala i en cirkel. Så att man fick en fyrkant. Här kan ni se min.

E står för Entreprenör, P för planerare, tror att I stod för Inveklare och A för något jag kommer inte ihåg. Som ni ser så ligger jag bra på enreprenör. Dom som fick mycket på det som jag är personer som har många idéer, dom driver företaget framåt och sällan fastnar på en sak. Det ska hända mycket och snabbt. Och jag känner mig i det. Vi är även rätt kassa på att kolla tidsramen och det passar på mig också. Dom flesta hade väldigt jämna fyrkanter. Såg ingen annan som hade så stor utslag på någon av alternativen. Sen återkom vi till våra arbeten. Hemma hade jag gjort en hel annons och bild på förpackningen. Jag la min idé men den gick inte hem hos alla. På grund av att alla hade sina idéer som var också väldigt bra, Men viktigaste var ju att man tog i alla fall en två saker från min idé. Det räckte gott och väl för mig! Sen måste man ju kunna sammarbeta också, och vi kom bra överens tyckte jag. Vi hann göra mycket mer än igår, för vi hade kommit närmare varann och hade bearbetat idéer hemma.

På eftermiddagen fick grupp för grupp redovisa sina arbeteb inför alla andra sökande, några äldre elever som var våra observatörer och även ledningsgruppen. Våran grupp var sist och dety gick verkligen bra för oss. Läraren för grafisk kommunikation var sten hård. Han gav myckety kritik (till andra grupper) men sa även det som var bra med arbeten. Har glömt säga att vi gjorde en kampanj för Annas pepparkakor riktage till ungdomar. Vi hade en tv reklam idé, tidnings annons, gat affisch, en tävling, en hemsida med spel och banners för andra hemsidor. Jag ritade en banner som läraren tyckte var väldigt bra idé, själva pepparkakor skulle heta Peppis "Pimp your pepis" Varje förpackning skulle innehålla en glasyrtub med färgat glasyr i. På detta sättet skulle man kunna "pimpa", rita hälsningar eller vanlig text på pepparkakor. Dagen avslutades med att man fick skriva ner vad man tyckte om dagen. Sen sa man hejdå och åkte hem. Om jag kommer in eller ej får man reda i början av december. Wish me luck!

Vilket våld är värst?

• Terrorattackera och spränga en full flygplan med människor
• Skjuta vilt på personer
• Ockupera en nation
• Slå sitt barn

Vi kom fram till att slå sitt barn är värst för barnet kan bli en psykopat som kan skapa många andras död som Hitler till ex.
Först tog jag att sockuoera en nation är värst för det handlar om väldigt mångas liv. Så man kan ju se olika på det. Efteråt fick vi återgå till ursprungliga projektgrupper och jobba vidare med kampanjen. Och äta lunch.

 Åkte hemifrån vid åtta tiden, vägen var klar utan is som underlättade körningen. Åkte fel en gång vid Sala på grund av att  dom har byggt om gamla vägen. I Västerås åkte jag fel tre gånger. Det var första gången  jag körde där själv. Dom har kluriga vägar i stan så man måste kolla på skyltar hela tiden. Kom ändå fram i god tid. Det kändes lite pirr, pirr i magen när man kom in. Men jag var nog inte den enda som kände så.



 Först fick vi sitta och lyssna på en lärare som berättade om kursplanen. Efteråt fick vi göra flera uppgiftert. Först fick vi platsera oss på en låtsas Sverige. Syd var i ena hörnet och norr i andra, tvärs över rummet. Dom som stod närmast fick man prata med om vem man är och vart man kommer ifrån. Dom flesta kom från Mälarens område och Stockholm, någon även från Göteborg och Östergötaland. Sen fick vi stå i cirkel i våra bokstavsordning och prata med den som stod närmast. På sådant sätt fick man första kontakt, med några i alla fall.



 Efteråt fick vi ta varsit A3 papper och skriva ner vem man är, hur gammal man är, vad man syslar med , varför har man sökt till Mediability och i vilken dokupåsa skulle vi delta i helst. Sen delades vi i två stora grupper och redovisade våra presentation inför gruppen. Skit skoj kan jag lova. Jag pratade högt med en blick över alla som satt i klassrummet. Jag kunde ha berättat mer men glömmer bort alltid visa saker.
 Dom flesta var i 23 - 25 års ålder. Fanns även några som var mellan 35 - 37 år. På lunchen kunde man äta sin egen mat eller köpa på plats. Jag hade min egen matlåda så jag satte mig bredvid några andra och började snacka. En kille kom från Motala, det är där jag har varit massa gånger så det var ju spännande. Hann prata både med killar och tjejer.



Efter lunchen drog vi igång grupparbetet. I min grupp vart det 5 tjejer och 2 killar med mig inräknatt. I varje grupp satt en observantör som bedömde våran grupparbete. Vi skulle komma fram till en kampanj/annons för Annas pepparkakor. Målgruppen för Annas pepparkakor vart ungdomar. Det gick rätt så segt tyckte jag. Det var rätt tyst några stunder. Ingen pratade mun i mun som jag hade förväntatt mig. Det är väldigt svårt att veta i nuläget vem som kommer åka ut. Vi var 74 sökande men det finns platser bara för 30. Sp hälften kommer ryka. Just nu sitter jag och ritar flera annonser tills imorgon. Tror inte att någon annan kommer göra det. Ska försöka sälja mina idéer till dom. Det gick faktiskt riktigt segt med grupparbetet tycker jag. imorgon har vi bara 2 timmar på oss att göra klar annonsen. Sen ska vi redovisa den också. Och det kommer bli skit skoj. :)

Bild fotograf: Bersa

 Hej alla söta! Har inte skrivit någon inlägg igår, har inte haft lust att skriva något helt enkelt. Har tänk väldigt mycket sista dagar på jobbet och uppgiften jag håller på med. Tiden fram till nyår blir väldigt, väldigt jobig. Det är väldigt mycket som ska göras, just nu flyttar vi på ena delen av lagret och det är ju stor projekt bara  i sig, men det är inte allt.  Allt utrustning och material vi har ska inventeras (räknas av till 100%) och då menar jag exakt allt vi har i lagret för i dagens läge är det väldigt mycket som inte kommer tillbaks från gigen och som blir inte avräknat. Även all utrustning från andra kontor ska fyttas till oss i januari nästa år och då måste vi ha extremt mycket ledig plats som vi inte har nu. Det kommer bli väldigt, väldigt påfrestande både psykisk och fysiskt. Vill så gärna komma in på ky-utbildningen - Mediability jag har sökt till. Jag ber till Gud att jag lyckas komma in så att jag kan säga upp på jobbet. Om jah kommer in på Mediability så kommer jag bli extremt glad så glad som aldrig för kan jag lova.

 Har fått en väldigt bra idé till en blogg jag ska starta. Den kommer handla om min personliga utveckling och karriär i arbetslivet. Återkommer med mer info när det blir aktuellt.

 Förra inlägget handlade om en disskusion mellan mig och en knäppskalle på jobbet. Har glömt bort att berätta vad jag gör och arbetar med. Starlight är nordens största företag inom scen, ljus och ljud uthyrning. Vi finns i Stockholm, Malmö, Göteborg och huvudlager ligger i Krylbo/Avesta, där vart jag jobbar. Har jobbat där sedan juni 2007. Fick jobbet genom praktiken. Praktiken var 15 veckor lång och under den tiden lärde jag hur arbetslivet ser ut för en anställd. Vi har en massa dåliga saker som händer där just nu men det kommer jag hålla hemligt. :)
 Vi jobbar som jag sa med ljud, ljus och scen. Någon av er har säkert stått framför en av våra stora scenar och rockat loss. Om ni var på Hultsfred, Sweden rock, Metal town eller Arvika då såg ni deffinitivt våra scener. Det är vidrigt jobb bakom scenbygget. Det tar runt 18 timmar att bygga en stor scen. Och då jobbar man utan pauser. Man bygger och river ner scener många gånger under en hel sommarsäsong. Som tur så är jag inte delaktig i scenbygget. Jag jobbar bara på lager, det kan bli riktigt tråkigt visa dagar. Det vad jag gör är att plocka plocklistor, lasta och lossa trailers. Jag är bara 21 år men känner redan värk i min rygg från alla tunga saker vi lyfter nästan varje dag. Rosa bandet är nästa stora grej som vi håller på just nu. Idag började vi lasta på riggingen tillexempel. Vad är rigging undrar ni säkert!?Rigging är själva takbygge. I den ingår, motorer, och truss. Motorer används till truss hissningen. I trussen fäster man all ljus, det finns fast och rörlig ljus. Vi använder oftast mac 250, mac 200 som är tillverkade av Martin och City color och pc beam som är tillverkade av Studio color, dessa är rärliga ljus. Andra ljus som vi använder är par64 kannor, Arris och 8-lights. På bakstage finns all strömutrustning och på scenframsidan eller front of house (på vårat språk) finns ljud. Ljud hängs väldigt ofta upp i taktrussen. Basar finns oftast nere på marken eller på scensidor. Jag har varit ute bara en enda gång och kollat hur allting funkar ihop. Och det var på melodifestivalens genrep i Västerås i februari denna år. Ni kan se flera bilder, nedanför. Nu har jag gett en allmän bild om mitt jobb och mina arbetsuppgifter.

Bilder från Metal town i Göteborg och Melodifestivalen repet i Västerås.

 Känner mig hemskt trött idag. Tröttheten kom samtidigt som jobbet slutade. Dagen har varit mer händelserik än andra dagar. Fick höra "va glad du ser ut" från Emma på jobbet. "Tack" sa jag och log tillbaks mot henne. Ofta  får jag depression som kommer och går... Det är stämningen på jobbet som gör ens dag så tung att bära. Det är inte det fysiska jobbet som gör det tungt, det är det psykiska doften av blickar som borrar genom mig av en vis person varje dag. Kommer inte säga hans namn men han är verkligen jobbig. Och det är inte bara jag som känner mig uttsatt. Ofta får jag höra hans klagomål som som strömar mot mig. Tänk själva hur jobbigt det är att försöka göra sitt bästa, i alla fall ett bra jobb men det enda man får höra är negativa ord. Vad gör jag för fel? Det är vad jag tänker ofta tyst i min hjärna. Nej, det klart att jag gör knappast några fel... det är männskligt att göra fel. Men av någon anledning göra jag massa fel. Jag är absolut inte slö person av mig. Jag tycker själv att jag är kreativ och idérik. Dessa ord får jag aldrig sägas från han.



Bilder från mitt jobb. Bild1: Lager Bild2: Service Bild3: Lager Bild4: Lager Bild5: Min trevliga kompis Adde

 Men idag var en lite annorlunda dag, för han. Han, alltså killen som är jobbig mot mig fick höra sanningen om han. Han började bli löjlig igen, det räckte för mig. Jag sa som att inget hade hänt vad jag tyckte och kände om han. Han ville inte lyssna på mig så klart, han ville inte sanningen helt enkelt. Han kom med bra bortförklaringar och kom alltför närmare mig. Jag sträckte ut mig och spottade in ärliga ord i hans ögon. Fick höra ord som "du ska göra som jag säger", "jag har mer kunskap än du". Det sista jag hörde han sähga var "jag skiter i vad du säger". " Jag skiter i dig, och det har jag gjort ett bra tag nu" fick han höra i svaret från mig. Sen gick han med lite mindre kaxig attityd. Får se hur det går imorgon. Kram på er.

  Som väldigt många andra så gillar jag inte måndagar särskilt mycket. Man har en hel arbetsvecka framför sig och det är väldigt svårt att börja jobba när man har nyss vaknat från ett underbart nattsömn. Kom till jobbet och började genast, det vill säga 20 minuter in i första arbets timmen, plocka upp saker från Lena och Orup som hade kommit tillbaks i fredags. Jag hann inte göra mycket för att vi vart beordnade att lossa en lastbil som hade kommit från RTC (har inte en aning vad det är)! Det var bara att hugga i och räkna av denna gig. Tog inte lång tid tills vi skulle lossa en bil till som hade kommit tillbaks från Elvis Turné. Japp, Elvis lever! På eftermiddagen lossade vi en bil till med saker som var riggade på Grannyran. Hela dagen gick svindlande fort och jag hann göra verkligen väldigt mycket. Faktiskt mer än andra dagar. Måndagen är faktiskt inte så dum dag änd!